att bli straffad av vården
Öppenvården i min stad vill ej ta emot mig då min mor jobbar där. De har fattat ett principbeslut på en geund jag inte riktigt förstår men att det bara gäller mig.
Av både praktiska och personliga själ så kan jag inte fortsätta min öppenvårds kontakt på annan ort som jag gjort över ett år nu. Jag har försökt med alla medel få komma till öppenvården i min stad men enligt en av cheferna så har de fattat ett principbeslut att jag inte får vårdas där min anhörig jobbar.
Ny lag inträdde januari 2015 att man får välja öppenvårdsmottagning var hälstman vill. Ja den gäller tydligen inte mig.
Jag har nu under min inläggning på slutenvården (som dessutom ligger dörr i dörr med min anhöriges arbete) kämpat för att få komms tillbaka till stan. Men principbeslutet står fast.
Jag straffas för att min anhörige jobbar på öppenvården. Skulle jag få kommit hit så hade jag ändå inte haft med hen att göra.
Jag trodde vården var professionell och att tydtnadsplikt gälde.
Tankarna far runt...
Tänk om de inte vill ha mig där för då måste de ta tag i problemet ang min anhörige och de har de inte råd med.
Då är de riktigt illa... både mot mig och min anhörige som möjligtvis kan behöva hjälp själv.
Jag kan inte varken praktiskt eller personligt fortsätta på öppenvården i andra kommun. De stjälper mig mer än hjälper.
De ironiska är att de tillåter mig vara inneliggande på slutenvård avdelningen som ligger dörr i dörr med min anhörige. 90% av dem som jobbar här har även en mer eller mindre relation med hen. Jag borde inte ens få vara här om de nu ska vara så "principfasta"
Jag ser hen dagligen när hon går till och från arbetet.
Varför ska jag bli straffad?
Det är inte konstigt att psykvården är så tabubelagd när inte ens de som jobbar inom det är öppen om det.
Men då ska de även gälla soma sidan tycker jag. Behöver jag operera mig om min pappa är kirurg då ska ja få åka till annat län med! Men nej det är inte samma sak enligt "dem"
Nu brinner det i huvudet på mig... vad tusan kan man göra i min sitts?
